Vissa gånger känner jag inte för att träna. Jag känner ett inre motstånd. Det känns jobbigt och som ett måste. Det här kan gälla andra saker i livet också. Jag känner inte alls för att sopa terrassen eller städa badrummet, ringa ett samtal eller ta ett beslut. Det känns jobbigt helt enkelt. Jag fastnar i samma tankemönster utan att jag märker det. Det kan göra att jag inte gör det jag hade tänkt och kanske känner dålig samvete efteråt för att jag inte gjorde det.
För ett tag sedan snappade jag upp ett tips som jag testat och som faktiskt funkar. Något som vänder upp och ner på det här. Något som gör att det istället känns kul och tacksamt att göra det som förut kändes jobbigt.
Jag använder det engelska uttrycket för jag hittar inget uttryck som är lika bra på svenska. Varje gång jag känner det här inre motståndet mot att göra något som känns jobbigt så vänder jag på det. Jag säger till mig själv: ”I GET to do this”. Med betoning på GET. Jag påminner mig om att jag lever i en så lyxig tid att jag faktiskt kan välja om jag vill sticka ut och träna eller inte, jag har tid, möjlighet, utrustning. Jag har egentligen inga stora problem. Jag har mat, vatten, tak över huvudet. Jag lever inte på en plats där det är krig. Jag är inte skadad utan kan använda min kropp för att springa eller cykla eller vad jag tänkt göra. I GET to do this!
Det betyder dock inte att det alltid är rätt beslut att träna. Vissa gånger är det bättre att avstå. Jag kanske känner mig krasslig eller trött från gårdagens träning. Då kan jag erbjuda mig en promenad istället för ett löp-pass eller ett kortare styrketräningspass istället för en lång cykeltur. Att vara snäll mot sig själv. Jag anammade den här filosofin efter att ha lyssnat på en föreläsning av en av världens främsta långdistanslöpare Rune Larsson. Det var för ca 10 år sedan och han hade då sprungit ungefär halvvägs till månen om han räknade ihop allt han sprungit under sitt liv. Helt otroligt! Det som är ännu mer fascinerande är att hans filosofi är att inte springa längre och snabbare idag än att han vill springa imorgon igen. Att vara snäll mot sig själv och göra det roligt att träna och inte som en press.
Måste eller möjlighet? Skillnaden sitter bara i vad vi väljer att fokusera på.