Är ditt liv fullt av måsten? ”Måste” det vara så?
Att vara självuppoffrande anses fint. Att göra sådant man inte vill, för att man måste. Att ha ett späckat schema anses också fint – det gör att vi känner oss viktiga. Av de här anledningarna tar vi på oss massa måsten.
Men alla måsten dränerar oss på energi. Livet går helt plötsligt ut på att ta sig från uppgift till uppgift. Glädjen i att göra uppgifterna försvinner. Och vi orkar inte alltid uppfylla alla måsten. Och då mår vi dåligt. När vi mår dåligt så väljer vi ofta sämre mat eller någon annan ”tröst” som alkohol, spel, sociala medier. Något som får oss att känna oss bra för stunden. Men som inte ger något längre välbefinnande.
Vill du ha ett liv som är fullt av måsten?
Eller en bättre fråga är: finns det måsten? Jo men jag måste hämta barnen, jag måste träna, jag måste äta bra, jag måste diska. Nej, det finns inga måste! Jag vill hämta barnen, jag vill träna, jag vill äta bra, jag vill diska. ”Måste” är egentligen bara ett negativt ord för saker vi egentligen vill göra. Men jag vill inte diska och städa. Jo, egentligen så vill du det. För du vet att om du inte gör det så blir det stökigt och äckligt hemma. Så du vill göra det för att hålla hemmet fint. Eller hur? Att byta ordet ”måste” till ”vill” kan göra underverk, helt plötsligt blir uppgiften något positivt. Och det blir också tydligare vad du faktiskt inte vill, och kan rensa bort. Jag vill inte sitta i styrelsen i bostadsrättföreningen, men jag vill vara tränare i fotboll för mina barn.
För det andra så handlar det om att börja vilja det bästa för sig själv. På riktigt.
Om du vill det bästa för dig själv så ser du till att ha balans. Du börjar säga nej till det du inte vill göra, till det som tar energi istället för ger energi. Det handlar inte om att säga nej till allt och lägga sig i soffan. Det mår vi inte bra av heller. Men väljer vi att fylla på med energi, genom att röra på oss och äta bra, så har vi massa energi att göra det vi vill. Göra mer av det vi får energi av. Som tyvärr ofta är det som prioriteras bort.
Många jag träffat genom åren hamnar i dåliga matvanor för att de inte mår bra, deras liv är fulla av måsten och de känner att de inte räcker till. Och maten känns som ännu ett måste, som man inte klarar av att sköta. Så föds det dåliga samvetet och ibland hatet mot sig själv. När jag i mötet med de här personerna lyckas skala av och verkligen se vilka delar som är viktiga i livet och att personen faktiskt vill äta bra, för sin egen del, så blir det ofta plötsligt lätt och självklart att göra de förändringar man VILL. Sen kräver det givetvis fortsatt arbete att inte trilla tillbaka till gamla vanor, men det tar vi en annan gång.